Jag är ingen ältande person. Jag har inte svårt att släppa taget. Förutom!! När det kommer till personer som jag verkligen lagt ned min själ i för att hjälpa. Som jag ägnat ändlösa timmar till att trösta, ge råd m.m som jag tagit emot med öppna armar och erbjudit MITT hem som tillflyktsort. För att sen slängas bort som ett par gammla strumpor med hål i.
År som jag spenderat i tron om att vi var bästa vänner. För att få slängt i ansiktet att JAG bär skulden till att vår vänskap är över? Bara för att jag inte ville bli ignorerad?
Fyfan säger jag bara. Trist att jag ödslat så mycket tid på dig. Trots att du sårat mig så jävla många ggr. Tappat räkningen för hur många ggr du gett mig dåligt samvete eller fått mig gråta. Du har sänkt mitt självförtroende många ggr men jag har ändå rått om dig för att du var min vän.
Tack för inget typ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar