I morse hade jag tänkt skippa träningen ikväll.
Nu känner jag verkligen att jag behöver den. Jag behöver få något annat att tänka på. Jag förvirras över mina känslor för tillfället. Ena stunden mår jag så jävla bra, tills jag ser en bild, en text eller ett sms, som påminner om vår vänskap. Den betydde mycket för mig, mer än den kanske gjorde för dig. Jag har sagt att jag ska gå vidare, släppa taget om dig och låta oss gå olika vägar. Men det är klart det inte känns kul. Jag mår jävligt dåligt, för det känns som en stor förlust. Men eftersom du inte ger mig någon reaktion så antar jag att det inte betyder något för dig. Du har ditt eget liv att ta hand om, dina bekymmer kommer alltid först. Som alltid.
Jag var din stöttepelare. Kanske var jag inget mer? Nu har du funnit vänner, du har skaffat dig kärlek och ett nytt liv. Då behöver du inte gamla Dr Phil längre. Så att "tappa" mig är ingen förlust för dig.
Jag måste träna ikväll. Jag orkar inte vara ledsen och känna mig sviken. Gå vidare var det. Andas ut. Nya tag. I morgon är det en ny dag. Jag har också ett nytt liv.
Life goes on... I'll try to remember that.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar