självömkan.

Känns som att jag behöver finna ett nytt sätt att uttrycka mig på. Något som visar vem jag verkligen är som person. Känns som att när jag äntligen hittar något som känns som mig, så kommer någon och bräcker mig. Det är inte så att jag vill vara bäst på något, eller jo förresten! Finns massor jag skulle vilja vara bäst på. Men just nu vore jag glad om jag åtminstone kunde känna att jag var bra på NÅGOT. Skulle vilja känna att fan, jag är riktigt bra på det här. Men det finns inget. Det finns ingenting speciellt med Elin Maria Larsson. Hon har inga speciella egenskaper, hon är inte duktig på sport, och är en katastrof i köket. Hon har inget bra eller spännande jobb, och hon lever på skitlön och ständig pengaångest.

När är det min tur att skina sådär lite extra? När är det min tur att känna mig speciell? Förut hade jag mitt skrivande, men jag har fan inte skrivit ett stycke på över ett år. Jag har totaltappat min förmåga att skapa med ord, och jag är inte direkt duktig på att fotografera, och jag är pinsamt dålig på att måla.

Fan så här kan jag inte sitta och tänka 1 timme innan intervjuen på Coop. Varför skulle de välja mig om jag nu är så kass? Nej jag måste "kick ass" så att säga. Vi lägger ned det här nu. En mental svacka. Jag är egentligen jävligt bra. På mycket. Tror jag?
Äsch nu skiter vi i det okej? :)

PUSS