I mitt huvud.

Känner mig på ett konstigt humör idag. Det är inte bra att sova för mycket på dagen. Kommer jag kunna somna i natt? Känner egentligen inte för att dra ut och springa nu, jag vill krypa ned under filten, kolla på en snyftfilm och gråta ut lite. Egentligen är jag inte ledsen. Men visst kan man ha sånt humör ibland? Då man bara känner för att gråta lite. Rensa ur oroligheter och funderingar ur systemet och börja om på nytt. 
Vill krama om Leo, säga till honom att jag älskar honom och sen lyssna till hans andetag när han sover. Är det hösten som får en att känna så här. Jag antar att jag har lite panik inför vintern. Även fast den kommer bli så bra, den kommer bli så kul. Så länge jag har Leo, så länge vi är tillsammans. 


Jag mår bra faktiskt, jag har ju jobbat nu sen 5e september. Det är nästan hela September. Visst, jag får ingen lön denna månad. Den får jag ju nästa månad, men jag har ju min slutlön att leva på tills jag får den, och då kan jag lämna tillbaka de pengar som jag får lov att låna nästa månad.

Jag har tänkt mycket på en vän idag som inte har det så lätt just nu, fyfan för att vara i hennes situation, där har jag redan varit en gång. Men det är bra för oss nu, och jag ber till gud att det blir bra för henne också. Jag ser henne som en otroligt stark människa. En av de starkaste jag vet, men även de starkaste människorna kan vackla, och att veta att hon inte mår bra. Det gör ont i mig. Jag vill rädda henne, men jag vet att jag inte kan. Man får finnas där. Så gott man kan. Alltid redo att finnas där.


Måste sluta skriva, detta kan bli hur långt som helst. Så mycket känslor.
Ut och springa och skölja bort lite känslor. Springa är bra. De tömmer också känslor. Precis som tårar.

Varma kramar och tankar.