I morgon händer det, operationen. Känns konstigt att det äntligen är dags. Har ju hållit på att träffa familjeläkare, ortoped och röntgen osv i ett år. Armen har varit så här sen mellanstadiet då jag bröt båda benen i armen rätt av. Sen växte det ihop fel. Så nu kan jag inte vrida ordentligt på armen och det är ett ben som hoppar när man vrider på den. Har dock inte haft besvär av det, och läkarna sa att jag inte skulle få några problem med det.
Men för två år sen introducerades jag till arbetslivet och jag började använda armen mer. Jag började även träna oftare och hårdare och jag började genast få besvär och värk. ibland kan jag inte sova, det känns som myror som kryper i armen, ibland bara värker det. Som en träningsvärk i benen i armen som aldrig går över.
Ringt och tjatat så många gånger. Nu är det dags. Är jag nervös? Inte egentligen. Är jag rädd? Inte än, och jag är inte rädd för själva operationen egentligen. Jag vet hur rädd jag kommer bli när jag väl kommer fram till lasarettet. Det där skrämmande sjukhuset, och där kanske jag måste sova över?!? ISCH.
Men det kommer bli bra. Försöker tänka positivt.
I morgon är det dags.
Undermedveten panik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar