Känner mig skit fjantig som skriver detta. Men samtidigt måste alla känslor komma ut någonstans.
Svävar jag på rosa små moln? JA det gör jag!!
Jag är så kär!
Har jag någonsin tidigare varit kär? Svaret är JA! Men har jag någonsin varit förälskad? Svaret är nej! Tills nu!
Hur kan en annan person få en att må så fantastiskt bra? Hur kan man känna sig så halv utan sin älskade?
Förr i världen, innan jag träffade denna fantastiska människa, var jag säker på att jag aldrig skulle känna mig beroende av en annan människa. Men det känns så naturligt, att leva tillsammans. Dela vänner, träffa släkterna tillsammans och så vidare. Det känns som att vi varit ihop i år. Fast vi bara varit tillsammans i lite mer än ett halv år.
Var tog tiden vägen?
Jag minns första gången jag såg er vid det där bordet, som om det var igår. Det var något med dig som fängslade mig. Men jag våga inte själv be er komma till vårat bord, Så jag skicka systers jättefulla kompis att hämta er.
Du bad om mitt nummer innan vi skulle gå, men jag var så full (haha) så syrran fick ge dig det! Tänk om älskade syster inte varit med! Hur hade det då gått? Tänk om du fått fel nummer och vi aldrig hörts igen?
Vår första träff i nyktert tillstånd var så cool! Ingen har någonsin frågat mig så spontant om jag vill följa med och åka skidor, med folk jag aldrig träffat. Men jag älskar ju att träffa folk, och skidor hade jag inte åkt på flera år. Sen det viktigaste, jag var nyfiken på dig. Jag ville se dig igen, och när jag fick se dig igen! SHIT Så snygg du var!!
Jag är fast, du är ständigt i mina tankar.
Jag trodde aldrig att jag skulle kunna säga att jag älskar någon som jag älskar dig!
Detta är på riktigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar