Bekännelse

Finns massor med saker jag skulle vilja spy ur mig. Men man får inte skriva ut såna saker, inte på Facebook och inte på bloggen. För då söker man bara uppmärksamhet eller provocerar, fel personer kan ta åt sig. Men jag har ju ingen att prata med?? Allt bara bubblar inom en. Inget förändras, man retar sig mer och mer på ingenting.

Jag är en person lyckligt lottad med många människor omkring mig. Men med tiden har jag insett att det till 98% bara är ytliga kontakter. Jag befinner mig i ett hav av människor, men ändå känner jag mig ganska ensam.

Jag vill inte känna så. Jag är ju en väldigt social människa. Jag är inte svår att umgås med eller prata med.
Jag vill inte känna så här. Men gör det ändå. Vill inte vara den som gnäller och jag söker verkligen inte uppmärksamhet.

Kära blogg, dagens bekännelse var detta.