Samtidigt som jag vet att det inte passar oss just nu. Vi har inte tiden som krävs för en hund, och inte heller utrymmet. Men ack vad jag saknar tiden med hund i mitt liv. Jag saknar Emma, jag saknar Xena. Jag saknar de otaliga promenader som man tvingas ta oavsett väder, och jag saknar en glad själ som kommer springande emot en när man kommer hem. Visst jag älskar Danny, och han blir alltid glad av att se mig. Men jag saknar att ha något att arbeta med också. Emma ställde jag ut, och jag ägnade otaliga dagar och timmar tilll att trimma hennes päls och förbereda och träna inför uppvisningarna (även fast hon inte var någon idealisk utställningshund på grund av för hög rumpa och korta steg). och sen Xena, henne spenderade jag timmar att lära olika trix. Jag hade visioner om att ställa upp i Freestyle med henne. Hon kunde massor med trick när jag lämnade tillbaka henne till sin ägare. Rulla runt, vifta på tassen, hoppa över benet, snurra runt på bakbenen och snurra runt på alla fyra, skälla på kommando och mycket mer!
Jag vill ha en hund att kunna träna med och en hund att jobba med. Jag är uppväxt med hundar, och det känns verkligen i själen att jag inte har den möjligheten längre.
Jag hoppas att jag kan ha hund i framtiden. Att jag och Leo kan skaffa en. Jag längtar till den dag jag kan ha hund i mitt liv igen. För just nu känns det verkligen att det fattas något i mitt liv. Jag behöver inte skaffa barn och bil och allt det där. Jag saknar hundlivet. Mer än någonting annat i världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar