"I miss you more than ever
More than I can put to words
Every day is getting harder
to leave it all behind.
I am missing you, more than yesterday, I am missing you."
Jag visste att denna dag skulle komma. I två veckor har jag gått och väntat med en klump i magen. Men på något vis så hade jag väll lyckats intala mig att vi skulle få ses en gång till innan du lämnade den här världen. Att jag skulle få krama dig en sista gång och kanske till och med ta en promenad med dig.
Men man får inte alltid vad man önskar. Det känns så tomt. Du är borta för alltid. Man hinner liksom glömma bort att ni inte lever lika länge som oss.
Dagen före tjejvasan. 90% av suget för loppet försvann. Hoppas det känns bättre i morgon. Klockan ringr 04.30.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar