Älskade vän, lämna mig inte.

Jag vet att vi inte varit lika tjata nu de sista åren som vi var förr i världen. Men det betyder inte att jag inte älskar dig lika mycket nu som förr. Älskade hund. Snälla dö inte! Ge mig något år till med dig! Min älskade vän. Du som aldrig någonsin svikit mig. Du som aldrig någonsin lämnat mig fastän att jag lämnade dig. Älskade fina vän. Jag klarar inte av att förlora dig också. Du var ju min hund när jag bodde hemma. Vi var bästisar, DU var min bästis. Jag önskar att jag kunde göra dig frisk, göra dig ung på nytt. Men vi har ju faktiskt snart haft 12 år med dig. Vi fick 13,5 år med Vilma. Jag fattar inte att åren kunnat gå så fruktansvärt fort! Du fyller 12 år den 1a April.

Vi vet inte vad som är fel på dig, men du är ju så pigg och glad och härlig. Fastän att du snart tappat all din päls och din buk är svullen. Frågan är om det är värt att spendera fyra fem tusen kronor på att ta reda på vad som är fel om det kanske ändå visar att du måste ha medicin de sista åren du har kvar att leva! Snällare att låta dig gå? Kanske. Jag är glad att jag inte är den som ska fatta det beslutet. Men det gör ont bara tanken på att jag kanske sagt farväl för gott till dig nu. Sist vi sågs. Jag hoppas du fortfarande lever när jag kommer och ska åka Tjejvasan. Så jag åtminstone får se dig en gång till, får klappa dig en gång till och kanske krama om dig också.

Älskade vän jag vill inte förlora dig!