Jobbmotivation borta.

Idag kom Chefen in på jobbet. Hon ville prata med Mariann (den andra vikarien) om lite saker som kan göra att Mariann kanske måste sluta på städservice i Enköping. (typ bidrag o sånt) Sen berättade hon att det nog inte skulle bli några tider för oss och många andra timvikarier nästa vecka. Jag får alltså inte komma tillbaka till Westerlundska nästa vecka, fast Westerlundska vill ha mig där. De går inte efter de som är bäst lämpade för jobben och de vill cirkulera på timvikarierna på olika platser... Det är ett jävla lotteri med andra ord.

Motivationen försvinner lite måste jag erkänna. Varför ge 110% på jobbet om det inte spelar någon roll i slutänden? Känns som att man sliter som ett djur, man kämpar, man bjuder till och försöker verkligen. Men efter nästan tre år så har jag fortfarande inget fast jobb..
Kommer jag aldrig få ett riktigt jobb? Är jag så värdelös?

Jag har inte ifrågasatt min egen förmåga förut... men nu börjar jag smått göra det. Fastän jag inte vill!!
Jag vill kunna skaffa bil, jag vill kunna köpa nya kläder istället för att gå i samma gamla kläder år ut och år in. Jag vill kunna köpa en pizza utan att tänka på de kommande räkningarna och jag vill kunna njuta av att åka och göra något med kompisarna utan att oroa mig för hur mycket det ska kosta. Jag VILL vara ekonomiskt trygg. (Jag måste inte vara rik! Inte ens medel-Svensson, men TRYGG åtminstone!!)

Jag skulle kunna spy ut hur mycket som helst, men jag ska inte göra det. Ska hoppa i duschen och vänta på att Leo kommer hem.

I morgon är en ny dag.