Sitter och tänker, jag är fortfarande helt tagen efter gårdagens chockerande besked. Jag vet inte riktigt hur jag borde känna eftersom jag inte kände personen mer än som en bekant. Men vi pratade ibland på mitt jobb. Det känns så sjukt att man kan prata med en person en dag, och två dagar senare så finns han inte längre. Jag tänker på alla i hans närhet. Speciellt min vän som tagit saken otroligt hårt, MED ALL RÄTT! Jag känner mig en aning vilse. För jag vet inte vad jag har rätt at känna.
Får jag bli upprörd fast det inte var min vän? Får jag bli upprörd fast han inte är pappa till min son, eller min pojkvän eller son?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar