Ibland funderar jag på att ta kontakt med gamla vänner som jag inte pratat med på år och dagar. Folk som jag valt att sortera ur mitt liv av olika anledningar. Jag vill gärna visa att jag förlåtit och gått vidare. Att jag mognat och växt upp och att jag förändrats som människa. Men sen ser jag de göra samma saker om och om igen som de gjorde när jag sa upp kontakten med dem. Vill jag ha sådant i mitt liv? Även om jag saknar dessa personer så vill jag inte ha drama i mitt liv. Jag saknar dem av olika anledningar , vi var ju bra vänner en gång i tiden. Men sen minns jag alla svek. Alla gånger de skadat mig till bristningsgränsen, jag tänker på de gånger de fått mig att inte känna mig mer värd än skiten under deras skor. Alla de gånger jag frågat mig, varför? Varför blir jag behandlad såhär?
Nej jag behöver inget sådant i mitt liv. Även om jag ibland saknar de bra stunder vi hade. De gånger jag verkligen såg dessa personer som mina närmaste vänner. Det känns verkligen tråkigt att kasta bort alla minnen, alla stunder man delade.
Det är trist att det blivit som det blivit. Men samtidigt kunde nog inte blivit på något annat sätt. Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar