Jag är hemma igen.
Trött men världens lyckligaste människa. För jag har privilegiet, äran, att vara tillsammans med världens mest fantastiska människa. Att leva med en annan människa, förlita sig på en annan person. Att våga öppna sig helhjärtat för någon är något jag alltid haft otroligt svårt för. Det skrämmer mig. Kanske för att jag tidigare varit en ganska sluten person känslomässigt. Att visa känslor har känts som en svaghet. Jag har varit livrädd för att säga Jag älskar dig, för jag har aldrig sagt det någon gång tidigare. Har aldrig träffat någon att säga det till och verkligen menat det. Men nu, det känns så rätt. Så ärligt.
Jag ÄR förälskad. På riktigt. Det känns i varje millimeter av min kropp och jag vill skrika av lycka över att vara just HANS, att de är han som vill ha MIG och ingen annan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar